Fire

A heart a burning blaze

Love

Clear in darkest haze

Midnight

When the moon stands white as bone

Death

A heart that stands alone

A single flame

Fading in the rain

Turning into ash

By bloody ice clad lash

Within the fog of torment's pleasure

The beginning of a rainbow's golden treasure

A depth not even time can measure

where roses grow among the thorns

Within the northern light

Beneath the pitch black mirrors' hight

And stars with frozen silver light

a gold-white dove is being born

A rock of flint lighting a spark

With twigs and grass and pine tree's bark

To rise up high towards the sky

and soar like joyful butterfly

Jag gjorde idag en iakttagelse,

och det är att ordet iakttagelser är felstavat.

Nu kan alla andra göra iakttagelsen att jag är en hemsk språkpolis. :P

(Kanske gör vissa iakttagelsen att jag använt både dåtid och nutid i första meningen.)

Ingenting är bräckligare

än ett läkande hjärtas väggar.

Fulla med stygn, som knappt håller ihop.

Fulla med ärr, som aldrig slutar blöda.

Tiden läker inte allt,

men just i denna stund kan vi hoppas att den gör det.

<3

Sinnena äro fem.

Med synen kan jag se dig, vackrare än en solstråle.

Med hörseln kan jag uppfatta dina viskningar, likt den svaga vinden i trädens toppar.

Med luktsinnet finner jag din doft, som nyutspruckna rosor om våren.

Känseln ger mig din beröring, lätt eller passionerad.

Och jag kan smaka dina läppar, söta som socker och honung.

Men sedan finns där ett sjätte sinne, om man nu kan kalla det så. Blödande, jublande, allt är ditt. Med hjärtat förnimmer jag kärleken.